GOD Jul!

Jag citerar Anna som inledning på detta inlägg:” Dagarna går så fort, jag har lite stressigt nu…”, för det är exakt så det är!

På skolan så kokas det julgodis och lagas julmat högt och lågt – Virginska är ju bla en restaurangskola – och även på fritiden så umgås man kring knäckkokande och pepparkasbakande. Det är mycket som skall fixas!

Knäck, kola, pepparkakor, sju sorters kakor, Janssons frestelse, smör, köttbullar, risgrynsgröt, julostar…..vanliga saker vi har på julbordet, för att bara nämna några. Något dessa har gemensamt med väldigt många andra ätbara saker vi har kring jul är att de innehåller mjölk på ett eller annat sätt! Grädde, smör och mjölk förekommer i de flesta recept, så när vi trängs med alla andra på affären för att handla dessa godsaker, kan vi passa på att skänka en tanke till det fantastiska arbete alla bönder runt i landet lägger ned – för att vi skall kunna njuta vår heliga julmat.

Medan vi njuter och  myser i värmen kan vi vara ganska så säkra på att det är lika mycket att göra i ladugården som vanligt…korna tar inte jullov - de fortsätter sitt jobb med att omvandla gräs till detta användningsbara livsmedel, genom naturens smarta lösningar.

Så även på Viagården. Där Anna dessutom skall operera sin arm, som inte läkt ihop ordentligt sen förra gången, då hon uppenbarligen inte tagit det lugnt nog! Jag hoppas Du kan vila ordentligt nu, Anna, så Du blir bra på riktigt! Det är lite extra stressigt med julfixandet på gården, alltså. Korna skall ju få lite julstämning med såklart, så en CD-spelare är på plats för att sprida lite stämningsfull musik och  Anna och Thomas har satt upp juldekorationer  i form av möss i fönstren och julklappar, julblomma…och en julgran!

Den senare stöter de på andra problem med, än man gör hemma kanske – korna äter nämligen upp den! 

Denna vecka har mjölkgropen servats. Man mjölkar i en så kallad grop, där korna går in 8 stycken på varje sida (en sk ”dubbel-åtta”) och där kan man jobba i en mer ergonomisk ställning. Lite som en smörjgrop för en bil. Många gårdar har en mjölkrobot som sköter mjölkningen, men på Via får en riktig person sköta det - morgon och kväll.

Som sagt även på jul och nyår, så Anna hälsar att de kommer fira in det nya året i lagårn! Med lite skumpa eftersom det är precis ett år sedan de började med korna! Inte bara slit och släp alltså, utan mycket glädje också!

 
PS: Virginias kalv, 8232, hälsar  att han och hans kompisar har acklimatiserat sig väl på det nya stället, dock var det lite kallare där än här så de håller på och odlar vinterpäls! DS

PS 2: Grattis efterskott på namnsdagen, Virginia! Hur kunde Vi missa det? DS

// Fredrik

Utan dessa kan det bli kattastrof!

För de är lagårn´s egna råttsanerare!

Katterna Sotis och Grålle kom till gården för lite drygt ett år sedan, några månader gamla. Nu har de vuxit till sig och är två herrar med egna personligheter. Sotis är den lite mer reserverade av dem, gärna i närheten av människor men inte så mycket för att gosa och kela.

Grålle (och Sotis)

Grålle däremot, han är en riktig kelgris som vill ha mycket uppmärksamhet - och han påkallar den genom att handgripligen fälla de som jobbar i ladugården, titt som tätt! Han hoppar gärna upp på någons axel och ”åker med” när man går runt bland korna i mjölkgropen. Han tycker nog själv att han var ämnad för något mer, lite av en diva – han skulle nog helst ligga på någon pensionärs mage och äta torkad fisk hela dagarna.

Utefter sina personligheter har de också delat upp arbetet mellan sig: Sotis jagar möss och råttor medans Grålle sköter det sociala och mutorna för att komma åt kattmatsburken.



Sotis



      Sotis är den svartvita katten och Grålle den tigerrandiga.

Anna Rapporterar...om siffror?

”Härom dagen så lämnade 8232 oss, 1311`s (läs Virginia) kalv.

Han vägde 91 kg, drygt två månader gammal.  Det innebär att han ökat ca 40 kg i vikt eftersom de väger ca 50 kg vid födseln. Hans kompisar som han åkte tillsammans med, 8231 och 8231 (tvillingarna) och 8229 vägde lite mer, 98 och 110 kg. Men så var han ju någon vecka yngre också!

Alla våra tjurkalvar köps av en granne till oss, som bor ca två km bort. Där lever de fram till slakt vid ungefär 1,5 års ålder.”
 Vad är det för snack om siffor? HETER djuren inget riktigt?

 
Alltså, egentligen heter de inte nummer istället för namn….utan också.  Dessutom är deras namn ungefär som människors efternamn; alla hondjur i en släkt har samma namn. Numren, däremot,  de är individuella.

Till exempel, Virginia heter 24125 1311 2.

Den första delen - 24125 - är Viagårdens PPN (ProduktionsPlatsNummer). Alla kor som har det numret först är födda i Viagårdens besättning.

På gården finns dock 4 kor som har ett annat PPN, de är alltså inte födda på Via, utan inköpta. 

Alla besättningar med livsmedelsproducerande djur, måste ha ett PPN.

- Varför?

”För att om det skulle hända något och man snabbt behöver veta hur många kor det finns i ett område, till exempel vid spridning av någon ny sjukdom, så har Jordbruksverket koll på det.”, säger Anna.

Nästa del – 1311 -  är Virginias löpnummer.

Alla kvigkalvar får individnummer i löpande ordning. Alla tjurkalvar får också ett löpnummer men i en egen sifferföljd så det skall vara enkelt att skilja kvigor och tjurar åt.

 ”Hos oss är vi nu uppe i nummer på 82xx”, fortsätter Anna.

Den sista lilla siffran - 2 - är hennes kontrollsiffra.

Den blir man tilldelade av Jordbruksverket så att det slumpar sig så att man råkar köper in en 1311 till, då kan man skilja dem åt med kontrollsiffran.

 ”Förutom att de troligen ser helt olika ut!”
Virginias ”efternamn” från födseln är Sippa.

Eftersom efternamnet följer släkten så har vi många Pernilla, Sippa, Stina, Avena, Brunetta och Blomma… och några till.


 ”En annan "happening" i Virginias liv: i veckan blev hon seminerad för första gången denna laktation. Så om hon inte brunstar om inom 21 dagar så kanske vi får se en ny "Sippa" om ca 9 månader!”
  - Anna

"Why, why, why - Delilah?"

I ett tidigare inlägg pratade vi om att man på gården använder sig av artificiell inseminering istället för en levande tjur, som skulle kunna få ha en glad stund tillsammans med en eller ett par av kossorna…kanske till tonerna av "Delilah" eller någon annan Tom Jones-klassiker.

Vi skulle återkomma till varför.

Here goes:

Lantbruk är en farlig arbetsplats, det märks inte minst i olycksstatistiken. Så många som 10-15 personer dör årligen inom Jord- och skogsbruket i Sverige!

En av de stora riskerna ligger i djurhanteringen eftersom även en ko väger i runda slängar 600 kg!  Anna tex, har själv bidragit till den statistiken genom att bryta armen i närkamp med en ko.

Ett sätt att minska riskerna är att inte använda egen tjur till betäckningarna.  På gården finns en tjur som används till omlöparna (de som inte blir dräktiga på insemination av olika anledningar) - men under mycket strikta förhållanden.

Det är otroligt viktigt hur man hanterar lösgående djur och då framförallt tjurar som gott och väl väger över ett ton. Det skall alltid finnas flyktvägar och man får aldrig vända ryggen till en tjur, särskilt om det finns brunstiga hondjur i närheten. Men till största delen används artificiell inseminiering, vilket även ger en större möjlighet att välja egenskaper som man vill förstärka eller förminska genom att välja "rätt" tjur till rätt ko.

Hos oss sätter vi lynne högt på urvalslistan, vi vill ha snälla och hanterbara kor, säger Anna.

 - Jag har en huvudregel, och det är att jag skall kunna gå fram till alla djur i lösdriften och göra något enkelt med dem utan att de flyr i vild panik, fortsätter hon.



Alla vill pussas med kameran!



"En snäll ko är en bra ko!"

// Fredrik

Artikel.

Om vår blog!
och
aaaand
!

Anna rapporterar:

Det kommer kalvar på löpande band här just nu. Eftersom vi har ungefär 100 mjölkande kor hela tiden så innebär det att vi har ca 10 kalvningar per månad,  men det är inte alltid som det blir jämt fördelat.... som nu då vissa bestämt för att hålla igen och andra att kalva för tidigt. Då blir det många kalvar på en gång!! 

Men det är ett kärt besvär.

Man försöker eftersträva ett kalvningsintervall på ca 13 månader för att produktionen skall vara godtagbart "hög" och tomtiden så liten som möjligt.

Kort sammanfattat:
En ko kalvar och hon börjar mjölka. Efter 50-100 dagar ( beroende på hur mycket mjölk hon producerar) bör man seminera. Vi använder artificiell insemination istället för levande tjur, varför kan vi ta en annan gång.

En mjölk-ko skall ju producera mjölk och för att hon skall hålla en hyfsad produktion tills det är dags att sinas (sluta mjölka) så måste man se till att hon kalvar i rätt tid, då (som tidigare nämnts) hon ju producerar mjölk till kalven egentligen - INTE till oss människor.

Sen skall hon vila minst två månader innan nästa kalvning.

Och så flyter det på år efter år förhoppningsvis.

De bästa korna är inte de som producerar mest mjölk egentligen, utan de bästa är de där som man inte riktigt märker. För de är "lagomna" i produktion, de är aldrig sjuka och de blir dräktiga och kalvar år efter år. Man lägger liksom inte riktigt märke till dem fastän de är lagårn´s "ryggrad".....

Underskatta aldrig en medelmåtta!

Tack och hej!

//Anna

Vaddå Våm?

"Kossan har fyra magar"....det vet ju de flesta. Eller så kan man säga att de har en mage och tre förmagar, som är till för att få ut de där "18 av 22" näringsämnena som mjölk innehåller och som vi människor kan tillgodogöra oss.

I en av de där förmagarna, "Våmmen",  finns det miljarders med mikroorganismer, som är de som egentligen bryter ned gräset och omvandlar det till näring för kossans kalv. Sen har vi människor kommit på att vi kan använda mjölken till att framställa massor med olika livsmedel för oss också.

Restprodukterna som blir kvar när mikroorganismerna brutit ned gräset är det som sen ger kossan näring - en fantastisk symbios...och tur för oss!

När kossorna står där och tuggar gräset, sväljer det och sen tuggar det igen, när det stöts upp, kallas för att idissla. Det är det som är kossans "jobb" - ett jobb de gör i 8 timmar om dagen, som en normal arbetsdag för en människa alltså.

Precis som när vi människor tuggar så bildas saliv, som hjälper till att bryta ned och spjälka maten - men en kossa producerar lite mer...ca 200 liter! Sjukt mycket!

Anna rapporterar!

Anna rapporterar från Via:

Virginia har visat sin första brunst efter kalvningen. Häromdagen så sprang hon och två till runt i lösdriften som tre promiskuösa galningar!! Man fick passa sig så man inte blev översprungen..... Det är ett gott tecken att hon kommit igång så bra efter kalvningen.

Det har visat sig att Virgina har en stark personlighet, precis som så många andra kor. Hon är tex noga med vem som mjölkar henne. Tycker hon inte om den som mjölkar så låter hon helt enkelt bli! Hon "håller mjölken" som vi brukar säga när de tvingar nedgivningsreflexen att avbrytas. Men så när någon hon tycker om mjölkar, då släpper hon mjölken så fint.... synd bara att det är Magnus hon inte tycker om! Ibland kan det vara så, vissa kommer man bara inte till sin fulla rätt tillsammans med och kossor kan vara selektiva.
 
Lite övrigt på gården: 

Ladugårdstvätt görs en gång om året. Allt, golv väggar och tak tvättas med hetvattentvätt (exempel på hetvattentvätt). Det tar 4 man ca två dagar att tvätta mjölkladugåden. Det är lite stressigt eftersom man bara har mellan mjölkningarna på sig, och det måste hinna torka upp innan kossorna får använda liggbåsen igen eftersom fukten påverkar hälsan negativt.

Men det är desto skönare när det är gjort och man kan få börja skita ned på nytt !

Nu är det mesta av ute-görat klart (läs skörd och sådd) så nu skall allt städas och tvättas inför vintern för att vara klart till nästa år. Eftersom vår,sommar, höst är den mest stressiga tiden för en bonde så är det snart dags för oss att få lite ledigt. Vi har varit helt lediga (läs dagar då vi inte varit ner till ladugården alls) 4 dagar detta år. Skall bli skönt med en vintersemester!

//Anna (genom Fredrik)
 

Lokala Kocken!

Jag har inte hunnit uppdatera blogen denna veckan, brukar annars försöka göra det på fredagar. Det har varit lite mycket denna veckan och imorgon, lördag tävlar undertecknad i Den Lokala Kocken på Conventum, Club 700 och SMAKA - mässan, så det har upptagit lite av min tid!

Jag har dock fått en bra text från Anna om arbetet i laggår´n och om hur Virginia har återhämtat sig bra efter kalvningen, så det kommer snart!

Vi har införskaffat en kamera och minneskort som vi kan skicka mellan oss enligt en genialisk plan, så nu kommer det nog rulla på fint!

Ha en bra helg!

//Fredrik

Klöver eller klövar?

För ett tag sen fick Virginia en infektion i ett sår i ena klöven (foten, tassen…). Såret måste tvättas och skyddas mot smuts och bakterier, dvs med ett bandage. Precis som på en människa då alltså. Virginia är, enligt Annas utsago (hon har ju liiiite mer erfarenhet, än undertecknad, när det gäller kor, så vi får ju lita på det), en mycket snäll och medgörlig ko, som utan problem gick med på hennes behandling.

Virginia i "verkstolen"

Anna är förresten veterinär också så hon kan sin sak!

Även om Virgina är snäll och medgörlig så klias det ju med bandage, det vet ju alla, så hon lyckades skrapa bort det hela fem gånger – vilket såklart betyder att hon fick tvättas och bindas om fem gånger!

När man gör sådant får kon stå i något som kallas för ”Verkstol”, där de sitter fast för att skydda sig själva och den som utför behandlingen.

Varför det heter verkstol vet jag inte exakt, men när man ”klipper naglarna” (läs klövar) så heter det att man ”verkar” dem. Ännu ett ord jag aldrig hört förut.

En ny grej inlärd – check!

Ja just ja – Virgina är trots sitt envisa avtagande av bandage nu återställd! Tack för det , Anna!
//Fredrik

Kalven, en biprodukt?

Som Ni vet så har Virginia fått sin kalv nu, en tjurkalv. För de flesta kvinnor är det en viktig del av livet att få barn och för en mjölkko är det direkt avgörande!

Utan kalv – ingen mjölk nämligen. Och då är det inte mycket nytta med att ha just en ”mjölk”-ko, eller hur?

En kossa är dräktig ca 280 dagar. När de kalvat så får kalven, om den tillhör en ekologisk besättning, vara 3 dygn med sin mor. Det är bla för att kalven skall få dia helmjölk från sin mor. Detta hjälper till med kalvens uppbyggnad av sitt immunförsvar, men det gör också att kalvens tillväxt blir bättre. Studier visar att kalven blir bättre på att äta och därmed växa till sig om den diat på naturligt sätt.

Det finns de som menar att en kalv optimalt bör få vara med sin mor i 6 månader och de som menar att det räcker med tre, fyra dagar för att kalven skall påverkas negativt vid separationen från mamman och det bästa för dem båda är om de separeras så de är utom syn- och hörhåll från varandra.

Efter nyår kommer det nya regler för detta och kalven behöver då bara få spendera 1 dygn med sin mor.

Om detta kan man läsa mer här: http://www.krav.se/Documents/Regler/djurutredningar2010/KRAVs_utredning_ko_kalvseparation_2010rev.pdf

En liten fundering, som det endast finns svar på utifrån ett filosofiskt perspektiv; är ost ”värre” att äta då det används löpe vid framställningen. Löpe utvinns från kalvars magar (kalven måste alltså dö för att löpen skall kunna utvinnas) eller är mjölk ”lika illa” då det krävs en kalv, som i vissa fall slaktas efter födseln, för att framställa mjölk?

Kviga, Ko eller mittimellan….?

I det förra inlägget skrev jag lite om de olika namnen, eller beteckningarna som kossor kan ha. Det är såklart inte så enkelt som man kan tro! I min oupplysta enfald trodde jag att en ko är en ko, kanske möjligen en kalv eller en tjur, men inte desto mindre en ko…men icke!

I veckan intervjuades jag om vår blog av en dam från Svensk Mjölk, som ville göra en sk ”Hallå där”- artikel till deras egen tidning som går ut till medlemmar i sagda förbund. Roligt minsann, men hur som helst; jag nämnde att jag lärt mig om just de beteckningarna av våra mjölkbönder Anna och Magnus och vad de var, vart efter det visade sig att hon hade ytterligare en version av dessa.

Så förutom att det finns namn jag aldrig hört för en ”ko” så finns det alltså olika - och kan man tänka sig – geografiskt bundna varianter av samma ord.

Nåja, vad jag fick lära mig var i alla fall att en kalv, av honkön, kallas kvigkalv och när den växt upp kallas den kviga.

När kvigan kalvat så kallas den första-kalvare, vilket de kallas till de sinar (dvs inte längre producerar mjölk) och först när den andra kalven fötts kallas de för KO!

Här hade damen på Svensk Mjölk också namn på ”andra- kalvare”, ”tredje-kalvare” och, antar jag, så vidare…och så är det säkert.

Förresten, apropå mina numera prickiga chinos, så har jag i födelsedagspresent önskat mig och fått ett par höga stövlar och ett stycke overall! Den senare är en alldeles äkta avbytareoverall från Märit i Klövsjö, där min mammas fjällko, Astrid,  finns! Tack för det!

Ps. Lita aldrig på en hostande ko som är lös i magen. Ds

//Fredrik

Obegripligt?

Ja, man kan ju undra vilket som är mest obegripligt - hur man får ett snyggt bildspel med just de bilder man vill ha - eller att vår kossa, fått en kalv!

Jo, lördagen den 24:e september födde Virginia Oscarsdotter en liten tjurkalv och mjölkbonde Magnus Eriksson var med och drog ut honom! Bild på den lille hoppas vi få snarast!

Man kan lugnt säga att det hänt grejer sedan det blev känt att vi skulle adoptera en mjölkko och på vilken adress blogen skall ligga, som skall följa henne och hennes kompisar - både människor och djur.

Bloggen har bytt adress redan och en del förändringar har gjorts, bland annat vad gäller innehållet. Virginska Skolrestaurangen tillhör en kommunal verksamhet och en blog eller hemsida för en kommunal verksamhet skall följa vissa regler - det är inte så komplicerat, men det gjorde ändå att det tog lite tid att komma igång.

Sen är det ju det här med kalven då! Obegripligt!

Anna och Magnus

Själv har jag (Fredrik) inte varit ut och tittat på honom, då de hade mycket att stå i på gården söndagen efter kalven kom och sen har det bara rullat på med jobb och resor etc, men Magnus och Anna har tagit kort på honom och jag hoppas på att få dem snart.

Tänka sig att nyss var vi ut och valde kossa att följa och nu har hon redan kalvat!

Jo, det var så sant; egentligen är inte Virginia en kossa, inte än i alla fall....alltså, de kallas för "Kviga" först, sen när de fått sin första kalv så heter de "Förstagångskalvare" och inte förrän de fått sin andra kalv kallas de för "Kossa".

Man lär sig något nytt var dag och det är väl tur det!

Vad som händer med en tjurkalv, hur den ser ut, vad den skall heta och hur Virginia mår, nu när hon börjat producera mjölk för första gången och om jag någonsin skall lyckas få till ett snyggt bildspel - tja, det får Ni ser framöver!

Välkommen till Skolkossan

Rivstart! Ordet för dagen och ordet för terminsstarten här i köket på Virginska Skolrestaurangen! Någonstans mellan stekandet av 700 portiner "Lammsmäcka", bakandet av några hundra portiner "Gotlandslimpa" , stekandet av hemmagjord schnitzel på 100 kg kött och allt annat som alltid skall göras - så har vi blivit med blogg!
....och ko!

Man vet inte vad som pirrar mest i magen; upprymdheten och glädjen eller stressen över att leverera - speciellt nu när Restaurangvärlden skrivit om oss på sin websida. Äsch, vi gör som vanligt och säger: "Det som är omöjligt är bara lite svårare", kavlar upp de fett- och ströbrödsindränka ärmarna på kockrocken och kör!

Varför?
En blogg, en ko, en skola?
Det är så många (undertecknad inkluderad) som tar paketen med livsmedel i affärens överfulla utbud för givet och inte reflekterar över hur mycket tid, kärlek och engagemang som ligger bakom varje liter mjölk, fil, grädde eller ett kilo ost. Kanske funderar man mest på att det är dyrt med ost och har ingen aning om att det går åt 10 liter mjölk (oftast helmjölk för i runda slängar 10 kr litern) per kilo ost, som sen lagras etc etc. Då blir uttrycket; "Dyrt är bara det som inte är värt pengarna", lite lättare att ta till sig.

En mjölkko?
Tja, för att just mjölk något alldeles fantastiskt i sig, hur gräs, som vi människor inte kan tillgodogöra oss som föda, kan bli till ett så älskat livsmedel som dessutom innehåller "18 av 22" nödvändiga näringsämnen och många skolbarn får ibland sitt näringsintag på lunchen från mjölk och bröd. Så det är viktigt! Sen att min mor har varit innovativ och ingått avtal om kohandel med sin vän, en mjölkbonde uppe i fjällen, där vår stuga ligger, är en klar idékälla!

Hennes adopterade ko lever sina somrar på en ofattbart vacker fäbod, med sina KOmpisar, ca 10 till antalet. Där traskar de omkring i skogen och av mjölken används det som inte säljs till Arla, till att kärna smör, koka mesost och till att göra "gammelost". Det senare har jag varit med och gjort och det var lite av en ögonöppnare att se den stora mängd som bara försvinner när man gör en så stor ost (4-5 kilo). Grädden, mjölken och smöret som kommer därifrån är i en klass för sig och alla mervärden gör upplevelsen laddas till max!

En skola?
Jo, vi tycker att, även om vi inte är pedagoger så är vi vuxna och medmänniskor och det blir viktigare och viktigare att belysa vad som är bra mat, hur hemgjord pannbiff smakar i jämförelse med industrins kopia, som visserligen hamnar i kategorin "livsmedel", men det går absolut att ifrågasätta om det hamnar i kategorin "mat"...i allafall om Ni frågar mig.

Det blir viktigare och viktigare att upplysa om vad som tillsätts i dessa livsmedel för att de skall se ut som, smaka som och bete sig som ORIGINALET! Färgämnen, smaktillsatser, konsistensgivare och konserveringsmedel man knappast hittar varken i sin butik eller i något recept...i allafall inte de som riktar sig till vanliga konsumenter.

Kamouflage för att dölja en rostig, trasig bil otjänlig för trafik - snygg kanske, men fortfarande rostig och livsfarlig där under den skinande ytan. Jag har en vän som brukar säga; "Skit är skit, även om det steks i smör" - det säger det mesta tycker jag. Men också för att öka respekten för råvaran och inte så lättvindigt hälla bort ett glas mjölk som man inte orkar.

Det finns de som tycker att ungdomar är nonchalanta och inte bryr sig och de kanske blir arga och irriterade på dem. Jag säger; det är att kasta sten i glashus om man beskyller de yngre generationerna för att vara okunniga, omoraliska eller nonchalanta. Vem var det som skulle ta ansvar för deras uppfostran och utbildning? Vem var det som skulle föra vidare sin moral och sina värderingar till dem? Var det kanske vi?

Jo, jag vet - vi som föräldrar har lite mer att kämpa emot nu för tiden, ifråga om intryck utifrån; jämfört med två tv-kanaler och tecknat på julafton som jag växte upp med, för inte allt för längesen, så är det som att föröska hindra en översvämning om man vill värja sig för all information och alla "ideal" som sköljer över våra barn...om man nu SKA värja sig för det. Svårare är det nog i vilket fall...

Så nu tar vi lite ansvar!

Denna blogg är hursomhelst menad att sprida kunskap, kunskap som vi i Skolrestaurangen behöver få och kunskap som vi kan föra vidare. Vi vill försöka visa hur mycket jobb och kärlek som investeras av människorna, bönderna gården och vi vill försöka lära oss och Er om hur en kossas liv kan se ut. Vi hoppas att vi kan hjälpa till att öka medvetenheten hos oss och våra unga på det här sättet.

Vi kommer inom kort att presentera vår huvudrollsinnehavare, kossan och de andra på gården.