Hur mysigt kan det vara med ko-snor - egentligen?

 

Hej!

Denna vecka är jag glad, för jag har fått ordination av min läkare att jag skall jobba lite grann med armen, för att på så sätt försöka stimulera läkning, detta innebär att jag får mjölka!!! Därför har jag mjölkat morgonpasset denna vecka. Jag bara älskar att sitta i mjölkgropen och lyssna på pulsatorerna (förklaring i blå text sist i inlägget/ Fredrik) och ha kossorna snusande i håret... visst blir det lite ko-snor i frisyren men det är mysigt!

I morse var det dock lite kalabalik i lagårn, kossa nummer 1268 hade kalvat i natt i kalvningsboxen (en box som strös med halm och där korna får kalva i avskildhet) och hon ville inte lämna sin kalv för att gå in i mjölkstallet.

Hon vände och forcerade avspärrningen för att komma tillbaka till kalven. Grinden dit var dock stängd, men istället lyckades hon ta sig in bakom boxen där kor inte skall vara. Hon trängde sig igenom ett trångt utrymme där det står tunnor med diskmedel och spendopp (medel som sprayas på spenarna efter mjölkning för att de skall hålla sig mjuka, ut på foderbordet och tänkte hoppa över fånggrinden (en fodergrind med låsfunktion) in till sin kalv! I försöken att mota tillbaka henne från foderbordet så öppnade jag grinden men då vänder hon och springer tillbaka vilket föranleder att flera andra kor tänker- "Hörrni, kolla! Här kan man gå upp på foderbordet!"

Helt plötsligt hade jag inte bara en halvvild 1268 springandes överallt utan massor med kor traskande på foderbordet och bland tunnorna. Efter mycket om och men kom tillslut alla kor dit de skulle och  1268 blev mjölkad så att hennes kalv kunde få råmjölk på flaska.

Efter mjölkningen och ett snabbt besök i kraftfoderstationen, fick mamma ko och kalv återförenas och man kunde riktigt se hur nöjda de var efter all uppståndelse.

För övrig har vi varit på kurs denna vecka,en kurs i juverhälsa -  eller som föreläsaren så klurigt döpt föredraget - "Det går inte lika bra med celler i" (med celler avser man den störning i juvret som gör att korna får inflammationer där)
  


Nu skall vi ha lite ledigt från korna jag och min familj,så Johanna sköter lagårn i helgen. Vi skall faktiskt ut och åka skridskor hela familjen i morgon, men  i kväll skall vi nog bara somna i soffan efter en vecka av att väckarklockan ringt 04:45.....

Go´natt - Anna.

En så kallad pulsator styr rörelserna i spengummit som

omväxlande trycker och slappnar av. 

Rörelserna påminner om kalvens diande.

Det tar cirka 5 minuter att mjölka en ko.
Mjölken sugs via gummislangar upp till en glasledning
och vidare till mjölktanken där den kyls ner.
Bonden har flera mjölkmaskiner som användas samtidigt.

 
 

Producentresa i länet

Tidigare har jag berättat om när jag tävlade i ”Den lokala kocken”, en tävling arrangerad av bla Länsstyrelsen i Örebro. I den senaste tävlingen fick alla finalister det pris som vinnaren fick förra omgången; en tvådagars producentresa runt om i länet, med övernattning på Hults Säteri i Nora. Resan och sällskapet av de andra två kockarna, Johan och Erik (som fö vann tävlingen), samt Stanley Wong och Ann-Sofie Hedberg, som representerade länsstyrelsen och initiativtagarna.

Stanley är dessutom initiativtagare, tillsammans med Karin Strömberg Lundqvist, vår Matlandet Sverige ambassadör, till projektet ”26 smaker, 26 landskap”. Det senare deltog Virginska Skolrestaurangen också i (jag rekommenderar alla att köpa boken, med samma namn, som trycktes i samband med detta).

På resan fick vi som sagt besöka olika, mer eller mindre stora, producenter. Det första stoppet var hos just Karin på Ostbiten.
  

Karin tar emot på Granhammar.

Hos henne fick en lite kurs i smörtillverkning, creme fraiche tillverkning och ost i största allmänhet. I flera timmar pratades det och idéer och erfarenheter om vad man kan göra för att kockar och producenter skall kunna närma sig varandra och ge mervärden i vardera bransch.

Nästa stopp var hos två bröder som bedriver uppfödning av grisar, på ett modernt sätt, i nybyggda lokaler. Om jag hade minsta förutfattade mening om att bönder, speciellt grisbönder, skulle vara ”bonniga” – så är de borta nu! Businessmen, med välargumenterade åsikter om allt från ekologiska livsmedel, hur marknaden fungerar och en hel massa andra saker som påverkar priser, kvalitet och miljö i Sverige och övriga världen. De är oerhört kunniga och intressanta att lyssna på, som de flesta människor som brinner för saker och har det teoretiska kunnandet såväl som det praktiska – fakta blir levande och det praktiska för faktamässiga förklaringar – den perfekta kombinationen! Jag tar tex med mig att det som mest styr priserna på livsmedel, tex griskött, är energimarknaden i världen, dvs priset på olja, gas etc….allt sitter ihop…

Jag med en liten griskulting

Dag två inleddes med ett besök hos en mjölkbonde, som hade nyinvesterat och byggt ett djurstall som var automatiserat till stor del. Alla kor hade ett chip i en transponder runt halsen. Via det får tex varje individ rätt mängd mat, beräknat utifrån just dennes behov. De hade också investerat i en mjölkrobot som är ett fascinerande stycke ingenjörshantverk. Mjölkrobotar har också nämnts i den här blogen och jag har sett det på film på youtube (jo, allt finns där…), men inte förrän nu i verkligheten. Det var rätt fantastiskt att se hur mycket den kunde; allt från att sätta dit själva mjölktapparna på spenarna själv.

Roboten har registrerat var spenarna sitter, i förhållande till resten av kroppen och varandra på varje individ och har dessutom ett ”öga” som hjälper till ytterligare att hitta rätt. Kul att se hur den letade och försökte tills den hittade rätt ställe.Den håller också upp slangarna så kossan inte skall råka trampa på dem.

Kossorna har ju en stark drift att bli mjölkade och med ytterligare lockning i form av foder söker de sig till robotfållan själva. I chipet finns information som identifierar henne. Varje ko mjölkar olika mycket och de mjölkar dessutom olika mycket beroende på hur längesen det var de mjölkades sist och hur mycket de äter, dess ålder etc. Detta har roboten koll på och när djuret ställer sig i fållan kommer det upp siffror på en skärm, hur mycket kon förväntas mjölka nu, dels totalt och dessutom hur mycket vardera spene förväntas ge ifrån sig! Maskinen tvättar varje spene och suger ut en liten mängd mjölk som analyseras innan själva mjölkningen – skulle något vara felaktigt med mjölken skickas den till en egen tank och går kanske till kalvarna.

Eftersom maskinen känner av hur mycket mjölk varje spene mjölkar så tar den bort just den slangen när spenen är tom, till skillnad mot vanliga mjölkmaskiner, som ju fortsätter att suga tills hela juvret är tomt. Att inte utsätta spenen för mer stress än nödvändigt sparar på djuret, såklart. Så fort en spene är tom börjar roboten eftertvätta och det hela avslutas med att maskinen tvättar sig själv innan nästa djur kommer samt sprutar på en mjukgörande ”salva” på hela juvret.

När mjölken sen hämtas, så är det som på alla ställen -  mjölkrobot eller ej - chauffören registrerar rätt gård med en sticka, som innehåller ett chip, som indentifierar gården. Under tiden det mjölkas kontrolleras mjölken och kvaliteten på olika ämnen registreras. En lapp skrivs ut och lämnas till bonden så de kan se om de ligger nära gränsvärden på olika mätpunkter och om de i sånt fall kanske måste ändra på något i tex kosten.

Roboten betyder inte på något sätt att människan inte är viktig – att ha känsla för djuren är lika viktigt som vanligt, men det betyder att bonden kan ha ett lite mer socialt liv, sova lite längre på morgonen, hitta på något med sina barn på eftermiddagen och göra lite mer av de sakerna som många av oss tar för givet.Produktionen och därmed jobbet fortsätter ju året runt, 7 dagar i veckan. 

Kalv

Mycket trevlig och lärorik resa, som har gett ännu mer insikt i hur det går till i de tidigaste stadierna av livsmedelsproduktionen! Tack Länsstyrelsen och alla inblandade för detta!


Ja just ja – Virginia är dräktig och väntar alltså en kalv till! Kanske är det dags för henne att besöka skolan snart…….

Nytt år, ny frisyr och pedikyr!

I ladugården har helgerna förflutit lugnt, det har varit det gamla vanliga fastän med lite mer julmusik!
I veckan var klövvårdaren hos oss. Två dagar tar det att verka alla korna i besättningen, och nu är de alla så fina och nätta om klövarna (läs fötter...) igen!! Tyvärr hade vi lite foderproblem under hösten och det gav en del problem med klövarna som vi ser efterverkningarna av nu. Tråkigt när man inser att de haft ont, flickorna!!

Men nu är vi på rätt köl igen!

Virginia har inte visat tecken på någon ny brunst, så snart kan vi dräktighetsundersöka henne! Om hon är dräktig (med kalv, gravid) kanske vi måste fira med ett skolbesök?

Veckan som kommer nu skall vi jobba hårt med att få in våra nyinköpta båspallsmattor som skall in i ungdjursladugården. Det för att även småtjejerna skall få ligga lite mjukare!! Men eftersom mattorna vi köpt är för stora kommer det gå åt lite energi att skära till dem i rätt storlek.

Själv är jag nog snart igång fullt, den nya operationen har gjort min arm som ny igen!! Nu hänger den ihop så att säga.....så, då var det väl bara väntat att man skulle åka på en lunginflammation också! Men, innan man vet ordet av så är man förhoppningsvis frisk och kry.

Tur att de är otroligt snälla, mina flickor!!

Vi klipper alla kor, så de inte skall få problem med ohyra och inte bli för varma inne i ladugården, men ibland kommer det in någon kviga som vi missat att klippa -  kon som "heter" 1327 är en sådan. Men idag så gick jag förbi henne i lösdriften och tänkte att jag tar väl ett tag med klippmaskinen i farten!!
Hon stod helt blickstilla!!! Jag klippte och klippte, hon rörde inte en fena. Sedan kladdade skäret (saxen) ihop och jag var tvingad att gå iväg och rengöra det. När jag kom tillbaka stod hon kvar, så jag kunde fortsätta klippa.... sedan la batteriet av och jag gick iväg och bytte. När jag kom tillbaks stod hon kvar!!

Så jag lyckades klippa en hel kviga mitt i lösdriften utan att hon tog ett steg... så himla snäll! Runt mig stod ett gäng med kor som drog i mina fickor, slickade mig i håret och försökte äta upp min mössa.... Det är mitt jobb, är det inte underbart så säg?!

Hälsn. // Anna

GOD Jul!

Jag citerar Anna som inledning på detta inlägg:” Dagarna går så fort, jag har lite stressigt nu…”, för det är exakt så det är!

På skolan så kokas det julgodis och lagas julmat högt och lågt – Virginska är ju bla en restaurangskola – och även på fritiden så umgås man kring knäckkokande och pepparkasbakande. Det är mycket som skall fixas!

Knäck, kola, pepparkakor, sju sorters kakor, Janssons frestelse, smör, köttbullar, risgrynsgröt, julostar…..vanliga saker vi har på julbordet, för att bara nämna några. Något dessa har gemensamt med väldigt många andra ätbara saker vi har kring jul är att de innehåller mjölk på ett eller annat sätt! Grädde, smör och mjölk förekommer i de flesta recept, så när vi trängs med alla andra på affären för att handla dessa godsaker, kan vi passa på att skänka en tanke till det fantastiska arbete alla bönder runt i landet lägger ned – för att vi skall kunna njuta vår heliga julmat.

Medan vi njuter och  myser i värmen kan vi vara ganska så säkra på att det är lika mycket att göra i ladugården som vanligt…korna tar inte jullov - de fortsätter sitt jobb med att omvandla gräs till detta användningsbara livsmedel, genom naturens smarta lösningar.

Så även på Viagården. Där Anna dessutom skall operera sin arm, som inte läkt ihop ordentligt sen förra gången, då hon uppenbarligen inte tagit det lugnt nog! Jag hoppas Du kan vila ordentligt nu, Anna, så Du blir bra på riktigt! Det är lite extra stressigt med julfixandet på gården, alltså. Korna skall ju få lite julstämning med såklart, så en CD-spelare är på plats för att sprida lite stämningsfull musik och  Anna och Thomas har satt upp juldekorationer  i form av möss i fönstren och julklappar, julblomma…och en julgran!

Den senare stöter de på andra problem med, än man gör hemma kanske – korna äter nämligen upp den! 

Denna vecka har mjölkgropen servats. Man mjölkar i en så kallad grop, där korna går in 8 stycken på varje sida (en sk ”dubbel-åtta”) och där kan man jobba i en mer ergonomisk ställning. Lite som en smörjgrop för en bil. Många gårdar har en mjölkrobot som sköter mjölkningen, men på Via får en riktig person sköta det - morgon och kväll.

Som sagt även på jul och nyår, så Anna hälsar att de kommer fira in det nya året i lagårn! Med lite skumpa eftersom det är precis ett år sedan de började med korna! Inte bara slit och släp alltså, utan mycket glädje också!

 
PS: Virginias kalv, 8232, hälsar  att han och hans kompisar har acklimatiserat sig väl på det nya stället, dock var det lite kallare där än här så de håller på och odlar vinterpäls! DS

PS 2: Grattis efterskott på namnsdagen, Virginia! Hur kunde Vi missa det? DS

// Fredrik

Utan dessa kan det bli kattastrof!

För de är lagårn´s egna råttsanerare!

Katterna Sotis och Grålle kom till gården för lite drygt ett år sedan, några månader gamla. Nu har de vuxit till sig och är två herrar med egna personligheter. Sotis är den lite mer reserverade av dem, gärna i närheten av människor men inte så mycket för att gosa och kela.

Grålle (och Sotis)

Grålle däremot, han är en riktig kelgris som vill ha mycket uppmärksamhet - och han påkallar den genom att handgripligen fälla de som jobbar i ladugården, titt som tätt! Han hoppar gärna upp på någons axel och ”åker med” när man går runt bland korna i mjölkgropen. Han tycker nog själv att han var ämnad för något mer, lite av en diva – han skulle nog helst ligga på någon pensionärs mage och äta torkad fisk hela dagarna.

Utefter sina personligheter har de också delat upp arbetet mellan sig: Sotis jagar möss och råttor medans Grålle sköter det sociala och mutorna för att komma åt kattmatsburken.



Sotis



      Sotis är den svartvita katten och Grålle den tigerrandiga.

Anna Rapporterar...om siffror?

”Härom dagen så lämnade 8232 oss, 1311`s (läs Virginia) kalv.

Han vägde 91 kg, drygt två månader gammal.  Det innebär att han ökat ca 40 kg i vikt eftersom de väger ca 50 kg vid födseln. Hans kompisar som han åkte tillsammans med, 8231 och 8231 (tvillingarna) och 8229 vägde lite mer, 98 och 110 kg. Men så var han ju någon vecka yngre också!

Alla våra tjurkalvar köps av en granne till oss, som bor ca två km bort. Där lever de fram till slakt vid ungefär 1,5 års ålder.”
 Vad är det för snack om siffor? HETER djuren inget riktigt?

 
Alltså, egentligen heter de inte nummer istället för namn….utan också.  Dessutom är deras namn ungefär som människors efternamn; alla hondjur i en släkt har samma namn. Numren, däremot,  de är individuella.

Till exempel, Virginia heter 24125 1311 2.

Den första delen - 24125 - är Viagårdens PPN (ProduktionsPlatsNummer). Alla kor som har det numret först är födda i Viagårdens besättning.

På gården finns dock 4 kor som har ett annat PPN, de är alltså inte födda på Via, utan inköpta. 

Alla besättningar med livsmedelsproducerande djur, måste ha ett PPN.

- Varför?

”För att om det skulle hända något och man snabbt behöver veta hur många kor det finns i ett område, till exempel vid spridning av någon ny sjukdom, så har Jordbruksverket koll på det.”, säger Anna.

Nästa del – 1311 -  är Virginias löpnummer.

Alla kvigkalvar får individnummer i löpande ordning. Alla tjurkalvar får också ett löpnummer men i en egen sifferföljd så det skall vara enkelt att skilja kvigor och tjurar åt.

 ”Hos oss är vi nu uppe i nummer på 82xx”, fortsätter Anna.

Den sista lilla siffran - 2 - är hennes kontrollsiffra.

Den blir man tilldelade av Jordbruksverket så att det slumpar sig så att man råkar köper in en 1311 till, då kan man skilja dem åt med kontrollsiffran.

 ”Förutom att de troligen ser helt olika ut!”
Virginias ”efternamn” från födseln är Sippa.

Eftersom efternamnet följer släkten så har vi många Pernilla, Sippa, Stina, Avena, Brunetta och Blomma… och några till.


 ”En annan "happening" i Virginias liv: i veckan blev hon seminerad för första gången denna laktation. Så om hon inte brunstar om inom 21 dagar så kanske vi får se en ny "Sippa" om ca 9 månader!”
  - Anna

"Why, why, why - Delilah?"

I ett tidigare inlägg pratade vi om att man på gården använder sig av artificiell inseminering istället för en levande tjur, som skulle kunna få ha en glad stund tillsammans med en eller ett par av kossorna…kanske till tonerna av "Delilah" eller någon annan Tom Jones-klassiker.

Vi skulle återkomma till varför.

Here goes:

Lantbruk är en farlig arbetsplats, det märks inte minst i olycksstatistiken. Så många som 10-15 personer dör årligen inom Jord- och skogsbruket i Sverige!

En av de stora riskerna ligger i djurhanteringen eftersom även en ko väger i runda slängar 600 kg!  Anna tex, har själv bidragit till den statistiken genom att bryta armen i närkamp med en ko.

Ett sätt att minska riskerna är att inte använda egen tjur till betäckningarna.  På gården finns en tjur som används till omlöparna (de som inte blir dräktiga på insemination av olika anledningar) - men under mycket strikta förhållanden.

Det är otroligt viktigt hur man hanterar lösgående djur och då framförallt tjurar som gott och väl väger över ett ton. Det skall alltid finnas flyktvägar och man får aldrig vända ryggen till en tjur, särskilt om det finns brunstiga hondjur i närheten. Men till största delen används artificiell inseminiering, vilket även ger en större möjlighet att välja egenskaper som man vill förstärka eller förminska genom att välja "rätt" tjur till rätt ko.

Hos oss sätter vi lynne högt på urvalslistan, vi vill ha snälla och hanterbara kor, säger Anna.

 - Jag har en huvudregel, och det är att jag skall kunna gå fram till alla djur i lösdriften och göra något enkelt med dem utan att de flyr i vild panik, fortsätter hon.



Alla vill pussas med kameran!



"En snäll ko är en bra ko!"

// Fredrik