Rivstart! Ordet för dagen och ordet för terminsstarten här i köket på Virginska Skolrestaurangen! Någonstans mellan stekandet av 700 portiner "Lammsmäcka", bakandet av några hundra portiner "Gotlandslimpa" , stekandet av hemmagjord schnitzel på 100 kg kött och allt annat som alltid skall göras - så har vi blivit med blogg!
....och ko!
Man vet inte vad som pirrar mest i magen; upprymdheten och glädjen eller stressen över att leverera - speciellt nu när Restaurangvärlden skrivit om oss på sin websida. Äsch, vi gör som vanligt och säger: "Det som är omöjligt är bara lite svårare", kavlar upp de fett- och ströbrödsindränka ärmarna på kockrocken och kör!
Varför?
En blogg, en ko, en skola?
Det är så många (undertecknad inkluderad) som tar paketen med livsmedel i affärens överfulla utbud för givet och inte reflekterar över hur mycket tid, kärlek och engagemang som ligger bakom varje liter mjölk, fil, grädde eller ett kilo ost. Kanske funderar man mest på att det är dyrt med ost och har ingen aning om att det går åt 10 liter mjölk (oftast helmjölk för i runda slängar 10 kr litern) per kilo ost, som sen lagras etc etc. Då blir uttrycket; "Dyrt är bara det som inte är värt pengarna", lite lättare att ta till sig.
En mjölkko?
Tja, för att just mjölk något alldeles fantastiskt i sig, hur gräs, som vi människor inte kan tillgodogöra oss som föda, kan bli till ett så älskat livsmedel som dessutom innehåller "18 av 22" nödvändiga näringsämnen och många skolbarn får ibland sitt näringsintag på lunchen från mjölk och bröd. Så det är viktigt! Sen att min mor har varit innovativ och ingått avtal om kohandel med sin vän, en mjölkbonde uppe i fjällen, där vår stuga ligger, är en klar idékälla!
Hennes adopterade ko lever sina somrar på en ofattbart vacker fäbod, med sina KOmpisar, ca 10 till antalet. Där traskar de omkring i skogen och av mjölken används det som inte säljs till Arla, till att kärna smör, koka mesost och till att göra "gammelost". Det senare har jag varit med och gjort och det var lite av en ögonöppnare att se den stora mängd som bara försvinner när man gör en så stor ost (4-5 kilo). Grädden, mjölken och smöret som kommer därifrån är i en klass för sig och alla mervärden gör upplevelsen laddas till max!
En skola?
Jo, vi tycker att, även om vi inte är pedagoger så är vi vuxna och medmänniskor och det blir viktigare och viktigare att belysa vad som är bra mat, hur hemgjord pannbiff smakar i jämförelse med industrins kopia, som visserligen hamnar i kategorin "livsmedel", men det går absolut att ifrågasätta om det hamnar i kategorin "mat"...i allafall om Ni frågar mig.
Det blir viktigare och viktigare att upplysa om vad som tillsätts i dessa livsmedel för att de skall se ut som, smaka som och bete sig som ORIGINALET! Färgämnen, smaktillsatser, konsistensgivare och konserveringsmedel man knappast hittar varken i sin butik eller i något recept...i allafall inte de som riktar sig till vanliga konsumenter.
Kamouflage för att dölja en rostig, trasig bil otjänlig för trafik - snygg kanske, men fortfarande rostig och livsfarlig där under den skinande ytan. Jag har en vän som brukar säga; "Skit är skit, även om det steks i smör" - det säger det mesta tycker jag. Men också för att öka respekten för råvaran och inte så lättvindigt hälla bort ett glas mjölk som man inte orkar.
Det finns de som tycker att ungdomar är nonchalanta och inte bryr sig och de kanske blir arga och irriterade på dem. Jag säger; det är att kasta sten i glashus om man beskyller de yngre generationerna för att vara okunniga, omoraliska eller nonchalanta. Vem var det som skulle ta ansvar för deras uppfostran och utbildning? Vem var det som skulle föra vidare sin moral och sina värderingar till dem? Var det kanske vi?
Jo, jag vet - vi som föräldrar har lite mer att kämpa emot nu för tiden, ifråga om intryck utifrån; jämfört med två tv-kanaler och tecknat på julafton som jag växte upp med, för inte allt för längesen, så är det som att föröska hindra en översvämning om man vill värja sig för all information och alla "ideal" som sköljer över våra barn...om man nu SKA värja sig för det. Svårare är det nog i vilket fall...
Så nu tar vi lite ansvar!
Denna blogg är hursomhelst menad att sprida kunskap, kunskap som vi i Skolrestaurangen behöver få och kunskap som vi kan föra vidare. Vi vill försöka visa hur mycket jobb och kärlek som investeras av människorna, bönderna gården och vi vill försöka lära oss och Er om hur en kossas liv kan se ut. Vi hoppas att vi kan hjälpa till att öka medvetenheten hos oss och våra unga på det här sättet.
Vi kommer inom kort att presentera vår huvudrollsinnehavare, kossan och de andra på gården.
